Jag har i typ sexton år lidit av tinnitus, mina öron är skadade så att de ständigt hör en ringande ton (ni som är gamla nog, typ testbilden, ni unga: typ rundgång på en one direction spelning). I alla fall det har gjort att jag har väldigt svårt att sova. Något som fått mig att förstå att sömn är en gåva. Jag kan inte göra mig förtjänt av sömn, och jag kan inte välja det, tro mig, jag har försökt. Det enda jag kan göra är att underlätta för sömnen att komma, men det finns aldrig några garantier. Det har jag vetat länge, men ironiskt nog, inatt när jag inte kunde sova och tillslut gav upp och gick upp för en tidig tidig frukost blev jag påmind om ett citat från teologen James K.A Smith. Jag och Kristoffer använder oss av honom lite i vår bok Efter Kristus. Han skriver såhär i sin bok Imagining the kingdom.

I cannot ‘choose’ to fall asleep. The best I can do is choose to put myself in a posture and rhythm that welcomes sleep… sleep is a gift to be received, not a decision to be made. And yet it is a gift that requires a posture of reception—a kind of active welcome. What if being filled with the Spirit had the same dynamic? What if Christian practices are… ‘habitations of the Spirit’ precisely because they posture us to be filled and sanctified? What if we need to first adopt an bodily posture in order to become what we are trying to be?

Så även om jag inte är tacksam för min tinnitus, så har den lärt mig något om det kristna livet, hur viktigt det är med goda vanor, inte för att framkalla Guds arbete i mig, men för att öppna upp mig för möjligheten och göra det så enkelt som möjligt för mig att ta emot det.

Mer om kroppens roll i det kristna livet hittar du i vår bok ”Efter Kristus – att följa Jesus med hjälp av Didaché”